Kaos i Kampala!
Svalt en ny malariatablett och ställt klockan på fem för att sedan tålmodigt vänta i fyra timmar på en truck som inte vill starta. Bär ut alla boxar från barnens rum och barnen bråkar om att få vika sina kläder med mig. Varje barn äger en resväska eller box med allt de äger. Aj, vad ont i hjärtat det gör. Hittar gåvor från oss (mig och Sanna) i Mercys box blandat med pennstumpar, grus och udda sockar. En uppbränd koftarm och ett par alldeles för stora jeans. Jag frågar henne var hennes skor är. Mina skolskor? undrar hon. De är de enda skor hon äger förutom ett par slitna sandaler hon har på sig på gården. Städar alla boxar och vi tar ut smutsiga kläder och fyller Another Hopegården med tvätt. Uncle Timothey inspekterar och skrattar.
Jag och Bernah tar en proppfull taxi/buss till staden och går på den lokala marknaden och jag köper mangos, ananas, avokado och clementiner till barnen. Vi skickar post till alla som donerat pengar till Bernahs utbildning, pappa och Sandra, hittade era adresser på kuverten! Sedan dricker vi läsk och äter choklad. Köper saker som barnen gör hantverk av och jag blir svettig, smutsig och nersprungen. Totalt. Vi avslutar det hela med att åka motorcykel i rusningstrafik, tre på en, med jag vet inte hur mycket frukt, papper och vatten som helst. Två nya svenska volontärer är på väg och nu är jag inte längre ensam. Men, då helt plötsligt dyker Hilal upp och står och vinkar utanför grinden. Jag totalt ignorerar honom tills jag inser att han vinkar åt mig. Så eftersom varken telefon eller internet fungerar för tillfället så bestämmer vi oss helt enkelt för att han bara ska dyka upp ikväll, eller imorgon för att hämta upp mig – mot Uganda Norrut!
Uncle Timothey sa till mig idag att han önskar mig tvillingar, kanske till och med två par tvillingar.
