bettysblogg

Bokat biljett, igen - på väg. Men på väg tillbaka. Idag har jag haft en otrolig okoncentrationsförmåga på allt annat än packlistor, To Do's och Another Hope barn. Tiden vill liksom helt plötsligt bara stå still och man får den där frustrationen inom sig som bara skriker efter att få vara där, HÄR och NU.

Jag ligger i min säng och stiger upp och tänder lampan, borstar tänderna med rinnande vatten, öppnar kylskåpet och tar en kall dricka. Värmer upp min bil (läs:pappas bil) och kör vart jag vill. Saker jag bestämde mig för efter min första Another Hope vistelse att aldrig mer bara ta för givet. Det där för-givet-tagandet som äter upp mitt samvete när jag är där och skäms för att jag klagar på för hård säng eller för lite alternativ i kylskåpet. Skäms för att jag inte är bättre, VAR bättre än så. Rannsakar mig själv efter ett halvår i hyperkomfortabla Hilton-Sverige när jag nu är på väg - tillbaka.