Konsten att lamna ett barnhem...
Hur lamnar man en plats dar jag aldrig traffat barn som tror
och hoppas sa mycket pa Gud men Gud tydligen glomt bort?
Jag tror inte pa Gud. Men om han finns ar han inte rattvis.
Konsten att lamna ett barnhem... Ja. Det ar hemskt och fruktansvart och det kanns som man sviker.
Alla, som krupit upp i ens famn nar de ar ledsna. Som visat sina teckningar och kannt sig stolta.
Som har fatt beratta historier och lart en baka brod. Som fatt en att skratta och nu, hysteriskt grata.
Another Hope ar ett barnhem. Bestaende av, utan oss volontarer, bara barn.
De dricker vatten, sparsamt och ater bonor. Varje dag. Varje maltid.
De har inga leksaker de kan leka med. De har ingen vuxen att soka stod hos. De slass. De brakar.
De hoppas. Pa att fa fortsatta skolan. Pa att bli sjukskoterskor. Bilforare. Socialarbetare.
Bekampa HIV. Fa fram malariamedicin. Dessa barnen har en styrka sallan skadat. Och faktiskt, hopp.
Vi vaknar pa morgonen och gar ut och ska ata frukost. Inget gar ner. Inte ens chapatis.
Vi pratar med barnen. Kramas med dem. Pussar pa de minsta. Berattar for dem om Sverige.
Vi har avskedskalas for var och en av dem i vart volontarrum. De far varsitt brev och en kalaspase med
suddgummi, pennor och klubbor och kakor. De grater, vi grater. Och det kanns hemskt. Och forfarligt.
Dagen innan har tack och lov en ny volontar anlant och vi berattar ALLT om ALLA.. det kanns skont att vi inte lamnar dem ensamma. Pa kvallen har barnen gjort en egen sang till oss... de sjunger till Aunt Betty och Aunt Sanna.. och vill att vi ska halsa till alla dar hemma. Dont forget us. Tell all your brothers and sisters..
Vi sjunger Goodbye Sweethearts... och dansar. Glasspaketen vagrar lamna tvillingarnas hander och de sover med dem i sin sang de delar. Med hart knuten hand sover de med sin allra forsta glass. Tanker att de drommer sott om den upplevelsen hela natten.
Vi far varsin afrikansk drakt dar det star Another Hope loves you.. vi tar dem pa oss och alla barnen appladerar och sjunger, slar pa de stora trummorna och skrattar. Ruth, forestandaren haller tal for oss. Moses, haller tal for oss. Jag far ett armband han sjalv har gjort till mig. Linda grater. Alla samlas runt omkring oss och lagger deras hander over oss medans vi sitter pa knan. De sjunger den vackraste sangen jag hort och just dar, just da.. angrar jag inte en sekund av mitt beslut av att aka hit. Barn ar fantastiska. Barn ar framtiden. Och jag har fatt ta del av nagot jag aldrig kommer glomma.
... Mercy ska sova. Mercy ligger i sin vaningssang, langst ner och fragar om vi kan sjunga godnattsangen...
.... I hate to leave you, I really must say.. well... goodnight sweetheart, goodnight...
Mina söta små tjejer.Jag blir rent tårögd av att läsa vad ni skriver. Är det bara unga tjejer som kan volontera? Jag skulle kunna lösa en biljett på studs och åka till era små barn, fast att jag har fyllt 60. Har vi fattiga barn i Sverige?? Vi reagerar för att de har långa dagar på förskolan. "Era" barn kanske skulle bli lyckliga om de blev hämtade bara. Ni är fantastiska som har gjort detta. Jag är så stolt över er:):):)
Sitter med tårar i ögonen när jag läser din blogg. Tänk så annorlunda livet för barn är i en annan världsdel, att skillnaden kan vara så oerhörd. Jag önskar er bägge all lycka på er färd! Krama alla barnen och ge dem kraft från mig också! <3
Finaste ni! Ni får trösta er med att dessa veckor betyder mycket och trots att det känns tungt så är en liten hjälp bättre än inget! Önskar att saker vore annorlunda ibland...
Res försiktigt!
Kram Hanna
Håller med syster, det ni har gjort har betytt oerhört mycket för många, fina ni! Men man känner sig hjälplös och maktlös att man inte kan göra mer, inte göra allt! Stor kram till er båda och ta hand om er nu sista tiden ni har kvar i Afrika! <3 <3
Fint! Ni är fina!
